De var i alla fall kul i trädgården
Kålen dominerade 2020 : svartkål, grönkål, röd spetskål ´Kalibos´och savojkål.
Jag har inte bara ägnat mig åt att rota i giftskandaler under 2020. Däremellan har jag odlat i min egen trädgård. Och det har inte varit tråkigt en sekund. Det är en pytteliten koloniträdgård, 250 kvm. Jag odlar nästan bara grönsaker och lite sommarblommar, och jag älskar min lott fast den är irriterande trång. Den ligger ett par minuter (med cykel) från mitt hem, och jag är där vareviga dag. Sover gör jag hemma för där har jag en dubbelsäng med underbar gubbe i.
Jag är 70 år och på mina fingrar räknar åren jag har kvar. Det får mig att inse att det gäller att ta för sig av livet. Att ha en kolonilott mitt i stan och pension – fattar ni vilket privilegium? Här ska jag dela med mig av de erfarenheter jag gjort i år. Både när det gäller växter och metoder. Vad ska man annars ha en blogg till? Naturligtvis har jag valt de bästa bildvinklarna.
Fredad kål
Om ni tycker att kålen på bilden ovan har klarat sig bra från sniglar och larver så har det sin förklaring. Mördarsniglarna decimerades kraftigt under vårens torka och kom aldrig riktigt igen. Däremot har åkersnigeln fortsatt gnaga, dock inte på kraftiga kålblad. Nästa år ska de bekämpas med nematoder. Det var trots allt mot åkersnigel nematoderna togs fram, har det sagts mig.
Fjärilslarverna har jag bekämpat med med biologiskt bekämpningsmedel, dvs bakterien Bacillus thuringiensis, som säljs antingen under namnet Turex eller Larvskydd. Du hittar båda på nätet, däremot säljs de sällan i butik. Om du odlar rimliga mängder kål i din fritidsträdgård så räcker ett halvt kuvert. Varför inte dela med grannen? Eller bekämpning för hand, dvs att klämma sönder ägg och larver. Alla utom ´Kalibos´ skördar jag fortfarande (4/1) . Inte på grund av skicklighet utan på grund av klimatförändringar.
Jag utgick från att den gamla afghanska tomatsorten ´Afghan´, som är högväxande, skulle ge lite och vara sen. Det blev tvärtom. Den var först ut och gav massor.
Afghansk tomat-hit
Vilken överraskning de afghanska tomatfröna bjöd på på (se foto ovan). Det är svårt att få tag på afghanska frön, jag försökte utnyttja alla kontakter jag har utan resultat. Hittade till slut en sort i USA, som ska ha utvandrat från Afghanistan till USA på 1950-talet. Att det är en gammal sort såg jag direkt. Inte minst på grund av att alla frukter är olika stora och varierar form.
Det visade sig vara årets tomat-hit: MASSOR av plattrunda, veckade tomater i tunga klasar. Smakar utsökt! Den var dessutom den tidigaste sorten i min trädgård. Frukternas form liknar bifftomatens, men i snitt är frukterna medelstora. När jag insåg att sorten har ett stort värde placerade jag de afghanska tomatplantorna (växte i hinkar) några meter från andra tomatsorter och satte också på de påsar (läs mer om påstricket nedan). Det här är definitivt en sort jag gärna vill bevara och sprida.
Övriga tomater var sorter som jag fått från odlare på Järvafältet. I projektet Orten Odlar www.ortenodlar.se hade vi planerat ett tomatprojekt 2020. Kolonister på Järvafältet skulle odla de bästa sorterna från hemlandet och sedan spara frön. Fröna skulle utgöra starten på en spännande Järvakollektion. Pandemin satte käppar i hjulet, men vi hoppas kunna fullfölja projektet sommaren 2021 Tills dess är det en hemlighet hur galet stora mina Järvabiffar blev.
Batavia, batavia … Som jag tjatar om dena sallatstyp. Nästan lika krispig som isberg men med huvudsallatens fina smak. Det bästa - den går inte i blom så fort och tål mkt kyla. ´Cardinale´heter den här.
Savojkål är inte bara vackrare än vitkål. Den är också tuffare, tål ned till 8 minus. Ett plus också för att de vackra bladen behåller sin skönhet vid kokning. Sorten heter ´Cordesia´.
Ekorrkorn i blomsterlandet
Även en grönsaksodlare behöver blommor. Inte bara för skönheten och färgerna, utan för pollineringen. Det kan inte ha gått någon förbi att antalet pollinerare minskar år från år. I sommar odlade jag lite mer sommarblommar än vanligt. Att fjärilarna kom tillbaka väljer jag att tolka positivt, dvs att det var mina blommors förtjänst.
Med åren har jag däremot minskat på de fleråriga växterna, jag har dessutom vanskött dem. Finns kirskål, kvickrot, knölklocka i odlingen eller i omgivningen är odlingen världens mest otacksamma. De pockar och till slut finns bara en lösning, att gräva upp rubbet och börja om från början. I höstas grävde jag upp hela kryddlandet av den anledningen. Det lutar att det blir ettåriga växter där.
Ett annat skäl att odla annueller, som det heter på finspråk, är att du har ett ofantligt stort utbud av sorter och färger. Nästan alla kan du så själv, och de blommar redan samma sommar. Bara av zinnior finns oändligt massa färger, den senaste är cerise. Jag jagar redan fröna. Kan du odla grönsaker kan du också odla sommarblommar, de har ungefär samma krav på jord, vattning, gallring …
De här ettåringarna sår jag nästan varje vår: olika sorter av zinnia, ekorrkorn som ger präriekänsla, sommaraster ´Morfars´och i bakgrunden tobaksblomma ´Lime Green´.
Någon gång i början juni har den första grödorna börjat ge skörd.. Dags ta itu med gångarna, som jag numera täcker med grovt flis. Det är bäst, håller gångarna torra och bryts inte ner på flera år. Det lilla växthuset fyllde ett år i år och har varit till stor glädje.
I stället för fiberväv
Jag skrev en blogg om plasten i trädgårdarna, alltså om all mikroplast som vi tyvärr hjälps åt att sprida i naturen https://lena-israelsson.squarespace.com/config/pages/5dc82efab9580a7364fcc41a . Jag har sedan dess försökt hitta bra ersättare, dvs något som fungerar lika bra i odlingen. Jag kan inte påstå att jag lyckats bra. Men jag har i alla fall hittat något som funkar nästan lika bra.
Det är väven du ser nedan, en vävd plastväv. Det fina med den är att den håller i åratal, vilket är den stora fördelen ur miljösynpunkt. Den rivs inte sönder som fiberduken och kanterna är stadiga . Om du får ett hål syr du ihop med med symaskin. Jag gillar den också för att den ligger där jag lägger den. Slipper trasslet med fiberduken, ja ni vet… Den är vindtålig och skyddar mot fjärilar. Jag förankrar den med stenar men inte så minutiöst som jag känner mig tvingad att göra med fiberduk. Allra bäst är den kanske till odlingstunnlar. Priset är en nackdel, plastväven är betydligt dyrare. Hur ekonomin ser ut i längden får tiden utvisa. Jag kan inte uttala mig om plastvävens värmande effekt, men befarar att den inte värmer lika bra som en vanlig fiberduk. Önskar att någon skulle göra jämförande ett test mellan olika varianter av plantskydd. Säljs av tunnelvaxthus.se som kallar den Climata,. Numera också av https://www.lindbloms.com/tradgardstillbehor/ . Thermonät kallar de nätet.
Plastnätet (Climata) till höger använder jag i stället för fiberduk. Extremt hållbart, perfekt på tunnlar , stänger ute fjärilar. Men inte lika värmande som fiberväv.
Ovan bittergurka, som är lika vacker inuti som utanpå. Kräver tunnel eller växthus. Varning för bitterheten. Till höger fuzzy pumpa , som skördas omogen och är en typ av vaxpumpa.
Nytt från tropikerna
Det var inte meningen att det lilla växthuset på lotten skulle bli ett tropikhus. Det är 5 kvm och 150 cm högt, allt enligt Stockholms stads snåla regler. Dock nedgrävt 20 cm så att jag kan stå raklång i det. Men som ni säkert redan räknat ut är ett växthus av den ringa storleken hopplöst att odla tomat och gurka i. Det blir för hett och det är omöjligt att reglera temperaturen. Men chilipeppar och basilika går utmärkt. för att inte tala om frukterna ovan, bittergurka och fuzzy pumpa, båda tropiska klängväxter. Det gick alla tiders bra. Bittergurkan (Momordica charantia) var lika satans bitter som i Kina eller Thailand. Varning utfärdas! Utmaningen i sommar blir att lära mig använda frukten utan att dö en smula. Bittergurkan går för resten bra även i odlingstunnel. På friland är båda praktiskt taget omöjliga. Det finns en indisk typ som är mindre, mörkgrön, spetsig Den funkar inte lika bra här. Framför allt för att den ger så lite.
Jag fick en pytteliten fuzzyplanta av en kinesisk granne i juli och trodde väl inte att det skulle bli något. Men i tropikväxthuset kan det tydligen gå undan för en fuzzypumpan (Benincasa hispida). Det är en ljuvlig krabat, slät som en baby och alldeles luden. Den tillhör samma art som vaxpumpa, dvs de bjässefrukter som framför allt odlas i Kina och som täcks med ett vitt vaxliknannde skikt vilket ger frukten en fantastisk hållbarhet. Fuzzyn är omogna frukter av vaxpumpan och används som squash. De är lite fastare i hullet än vanlig sommarsquash och fantastiskt användbara i köket. Vi som testade blev begeistrade.
En enda planta av sibirisk bladraps (slätbladig grönkål) ger så här mycket frön. Växten är liksom grönkål tvåårig och ger frön först år två. Den här plantan hade övervintrat självmant.
Den vita smyckepåsen hindrar insekter från att krypa in i tomatblommorna och förorsaka korsningar.
Fröodlarambition
Jag är ingen fanatisk fröodlare, men varje år väljer jag ut några växter som jag fröodlar. Min ambition är framför allt att hålla liv i bra sorter som är svåra att få tag på. Och helst att producera ett överflöd av frön så jag kan dela med mig. De flesta grönsaksfrön behåller sin livskraft i 5-6 år så jag behöver inte fröodla allt varje år.
Svårigheten med fröodling är inte att få växten att producera frön. Det svåra är att förhindra oönskade korsningar. Det förändrar plantans egenskaper, ofta till det sämre. Tyvärr riskerar de flesta växter att korspollineras, även tomat, chili och pumpa/squash, bondbönor, som många odlare tar frö av utan att att reflektera över korsningsrisken. Vi kan därför inte alltid vara säkra på att de frön som byts vid fröbyten är sortäkta. Många är det, men inte alla.
Kolla gärna froodling.se eller foreningensesam.se . Där hittar du info om vilka växter som korsas med andra sorter eller till och med med andra arter . Och allt annat du behöver veta för att bli en fröodlare.
Bästa preventivmedlet
Jag måste få berätta om mina försök att fröodla tomat på ett säkert sätt. Vill du stoppa insekter som vill krypa in i tomatblomman och befrukta den med pollen från en annan tomatsort, ja då har du tre val:
Det första är att odla en sort. Det andra är att hålla avstånd. Om det är en modern sort så brukar det räcka med 3 m. Är det en bifftomat eller en gammal sort är säkerhetsavståndet snarare 10 m. Det tredje är att isolera knopparna. I sommar gjorde jag det mer systematiskt. Jag använde s k smyckespåsar (se bilden) som jag trär över ett gäng knoppar, drar sedan ihop snöret lite löst. Tomatstjälken får absolut inte strypas. Så fort jag ser att fruktämnen bildats tar jag av påsen. Hundraprocentigt preventivmedel.
För resten, de där grönsakspåsarna som säljs i livsmedelsaffärer för förvaring av grönsaker borde vara perfekta.
Odlingen av sallatsfrön gick inget vidare. Flera praktfulla stånd fulla med gula blommor, gav bara de här fröna. Jag skördade för sent, ett vanligt fel., och de flesta frön trillade ner på marken. Sallat är annars superlätt att fröodla, inga korsningar. De mogna fröna lurar inuti de vita tofsarna.
´Irishka´ heter den här busktomaten´ som fyllde en hink även när plantorna säckat ihop och givit upp. Tack och lov ingen potatisbladmögel!
Lång, varm sommar - det betyder att druvorna blir tillräckligt söta för att bli vin. Det händer inte varje sommar när det gäller vinsorten ´Rondo´. Druvskörden blev enorm så att pergolan brakade. Men det blev inget vin. En tidig morgon kom en gäst till lotten och plockade hinkvis. Sånt händer. Himla nyfiken vad hen gjorde med alla druvor.
Den orimliga hösten
Hösten har varit orimligt lång och mörk och orimligt tråkig. Men för växtligheten har det varit rätt problemfritt. Nedan följer några bilder från mina höstbäddar, september-december. Någon vinter har jag inte sett röken av i Stockholm, så det är inte konstigt att många växter överlever. Men att överleva är en sak, att frodas en annan. När ljuset tryter, dvs i oktober-november, och antalet dagsljustimmar understiger 10, då upphör tillväxten. Många växter tappar fräschören fullständigt, som till exempel spenat, andra står snällt och stampar. De som gått in i vintermörkret med stil var svartkål, vintersallat, savojkål och grönkål. De smakar till och med bättre efter några frostnyp eller ett par minus. Alla växte/växer på friland.
Knölfänkål utvecklas bäst under sensommaren och hösten. I bakgrunden italiensk sallatscikoria av typen sockertopp och escarole. I fronten bladsarepta ´Moutarde Rouge Metis´. Snygg och värdefull för den som gillar den peppriga smaken. Även det en höstgröda. Alla trivs i höstens svalka och alla accepterar ett par minus.
Favoriter i bädden långt in på hösten: Slätbladig persilja, kinesisk bladselleri och plocksallaten ´Navarra´. Alla tre skördas i omgångar hela sommaren. Bladsellerin är den mest köldtåliga.
Lite smått och gott i drivbänken för sen skörd, från vänster: escarolesallat, vintersallat och de asiatiska kål bladen ´Namesia´. Vintersallaten är fortfarande jättegod. De andra har gett upp.
Det finns för få cerisefärgade blommor. Mauritansk rödmalva (Malva sylvestris subsp. mauritiana ) har det, jättestora blommor dessutom. Blir ca 70 cm hög och blommar under sommarmånaderna. När den blommat ut klipper jag ner stjälkarna, tar hand om fröna. Efter ett par veckor börjar den spira. Och ta mig tusan - i september dök det upp ett par nya blommor. Kanske övervintrar den.
Chilin´Islamabad´ är den mest produktiva chilisort jag stött på. Sista frukten skördade jag i förrgår, 4/1. Klippte sen ner plantan och hoppas på övervintring i ett svalt, ljust fönster. Funkar inte det har jag en miljon frön. Medelhet och med samma fina smak som andra som tillhör arten Capsicum baccatum.
Överraskning på gång!
Tyvärr finns inte frön i Sverige till alla de växter jag berättat om. Men du kan alltid söka på nätet och beställa. Ibland kostar det mer än det smakar. Ha därför koll på vad hela kostnaden blir och att de inte skickar varenda påse som en försändelse. Enklast att beställa frön i Europa då slipper du en hel del kostnader.
En helt vanlig vår hade jag och många med mig delat med oss av vårt överflöd vid fröbyten, t ex vid det stora Fröruset i Stockholm, som brukar arrangeras i februari. Men allt sånt har pandemin satt stopp förr, liksom för vårens trädgårdsmässor. Så klart att vi längtar efter att träffa andra odlare, dela frön, dela plantor, snacka odling …
Men här kan jag avslöja att en lösning är på gång. Seriösa och lite halvvilda planer finns på att arrangera en trädgårdsmässa i Stockholm när så många är vaccinerade att vi uppnått flockimmunitet. Vi som ligger bakom detta, dvs nätverket Peppar & Pumpa (vi som bl a startat projektet Orten Odlar), hoppas att det inträffar i slutet av maj. Det blir ingen vanlig mässa, utan Sveriges första gräsrotsmässa. Det betyder att det inte är branschen som styr och ställer, det gör vi odlare själva. Gräsrotsmässan 2021. Vad sägs?
