23/02/2019 Agneta med alla gråärter, rovor och kålrötter
Agneta Magnussons frösamling, mest gråärt, alla lantsorter.
Ni har säkert också märkt att våra glömda lantsorter är på frammarsch. En som bidragit till genombrottet är Agneta Magnusson I Leksand. Inte minst med hennes nya bok ”Gråärter, rovor och den älskade kålroten”.
Medierna har tagit emot boken med öppna famnen, och jag blir inte förvånad om kockarna läser den från pärm till pärm. Kul om också fritidsodlarna gör det. Det handlar trots allt om att bevara den odlade mångfalden. Och som bonus få läckerheter på matbordet.
Agneta Magnusson vid marknadsbordet på Skansen, där hon arbetat i många år. Bordet fullt med hennes hemodlade frön.
Fakta och frökärlek
Jag har stött på Agneta från Leksand i många odlarsammanhang. Varje gång har hon varit laddad med massor av hemodlade frön som hon delat med sig av, som en äkta frömissionär.
Boken bygger på hennes egna provoodlingar hemma i Leksand. Men också på envis forskning om lantsorternas bakgrund. Att hitta en uråldlrig ärta är en sak, men utan historia är det meningslöst att bevara den. Agneta säger att hon skrivit boken i glädje och allvar. Och just så är boken: mycket fakta och lika mycket frökärlek.
Lokföraren på Tradera
Agneta odlar långa rader av gråärt hemma i trädgården i Leksand. Inte bara för att hon är ålderman i föreningen Sesams ärtskrå utan också för att hon är övertygad om att de har en framtid i våra trädgårdar och på matbordet, och hon vill bidra till det.
Gråärt odlades förr på åkern. De är högväxande, blommorna är purpurröda och ärterna är ofta bruna och vackert marmorerade. Alla gråärter är anspråkslösa, särskilt ´Rättviksärt´, som Agneta beskriver som extremt lättodlad.
Till gruppen gråärt räknar hon gråsockerärt. Det är en gråärt vars baljor är söta och saftiga som sockerärt. ´Lokförare Bergströms sockerärt´ med jättestora (15-20 cm) baljor är en sådan. Förra året blev sorten föremål för en hysteriskt utbrott bland landets fritidsodlare. Alla jagade utsäde. Till slut steg priset på Tradera till 80 kronor per ärta. Årets budgivning har precis börjat. ´Märta´ heter en annan gråsockerärt. Henne gillar jag. Rankorna dinglar av små citrongula baljor.
Älskade korova
Majrovor känner de flesta till, men knappast skålrovor, rundrovor och långrovor. Och ändå är rovor en av våra äldsta kulturväxter. En älskad sådan, att döma av det här citatet:
“En välmående man kunde stundom på söndagen pråla med 4 sådana rätter på sitt bord, nämligen råa rofvor, stekta rofvor, kokta rofvor och rotmos.” (Lars Levander, Övre Dalarnas bondekultur 3, 1957)
Bland långrovorna ryms den vita, storväxta och avlånga korovan. För att få avnjuta en sån skolkade jag själv från skolan och cyklade halvmilen till byn Kallax där den odlades.
Det var en glad överraskning för mig att läsa att de frön till korova som jag fick 1999 av en farbror i Höljes efter ett upprop i tidningen Land, där jag var reporter då, hålls i odling och bevaras bevaras av såväl förening Sesam som Nordiska Genbanken. Nu under namnet ´Korova från nordvästra Värmland´.´.
Alla svedjerovor är olika
Om svedjerovor skriver Agneta: “Maken till lättodlade, snabba och friska rovor finns inte”. De kom till Sverige med finnarna under 1600-talet som odlade dem på svedjemark i svenska finmarken. Sedan dröjde det inte länge förrän bönderna runt om upptäckte att det var en robust och rikgivande rova och började odla den.
Svedjerovorna är plattrunda och större delen av rovan växer ovan jord. Typiskt för dem är att alla rovor är olika, som du ser på bilden till vänster. Det är ett tecken på att det rör sig om om en gammal sort med stor genetisk bredd.
För småskaliga odlare är det en fördel eftersom de inte mognar samtidigt utan allt eftersom under en längre tid. Enligt Agneta behöver man knappt gallra, eftersom rovorna puffar upp varandra. Något att testa.
Vit och gul kålrot
Kålroten är den tredje köksväxten Agneta berättar om. Den har levt kvar in i modern tid, men mångfalden är okänd. I synnerhet i Dalarna finns en rad sorter kvar. Varje by odlade alltid en vit- och en gulköttig sort. Vissa höll på den vita, andra på den gula. Ungefär som med potatis. Jag deltog i en smakprovning med både gamla och nya sorter. Den som vann överlägset var ´Gammal Svensk’. en vit, mild kålrot.
Själv satsar jag i år på en gul, ´Baggens´ . Planen är att odla den och sedan spara ett par rötter för att ta frön året därpå. Sedan kan jag frossa i Valamos klosters kålrotspott, vars recept finns i boken.
Så här: Skär tunna skivor av kålrot, lägg i en ugnsform, salta och krydda med basilika. Täck med smetana och grädda cirka 3 timmar i 140 grader. Mums!
Agneta ger många fler användbara recept i boken, både historiska och moderna. Ärtbröd och ärthummus har framtiden för sig, är mitt tips. Boken innehåller också råd om både odling och fröodling samt information om var utsäde går att få tag på.
Agnetas bok är utgiven på eget förlag. Den säljs av Bokus https://www.bokus.com/bok/9789163969270/graarter-rovor-och-den-alskade-kalroten/