Vad gör vi åt plastslasket?
I värsta fall ser fiberduken ut så här efter bara ett år. Massor av mikroplast och plasttussar sprids ut i naturen i hav och vattendrag. Men det måste inte vara så.
Det har gått överstyr med plasten i trädgårdarna, och jag är en av de som bidragit. Med mikroplast och annat plastskräp från fiberväv, byggplast, plastsäckar, plastkrukor ... Dags att börja fundera över alternativen. Det har jag gjort och här har jag samlat goda råd om plast i trädgården. Vad är då problemet med plasten? För det första tillverkas plast av fossila råvaror (främst råolja). Vid tillverkning och förbränning släpps mängder av koldioxid ut. Det lägger sig en värmande filt över jordklotet och är en orsak till dagens klimatförändringar.
När det är som värst i trädgården …
För det andra är plast ett gigantiskt avfallsproblem. Den bryts inte ner på hundratals år. Under den tiden hinner mycket hända med plasten. Först bryts den ner till plastbitar i olika storlekar. De i sin tur bryts ner till så kallad mikroplast, som knappt eller inte alls är synliga för ögat. Plasten förflyttas sedan med vinden och hamnar i hav och vattendrag. Det gäller även bitar av våra fiberdukar, vilka kan täppa till en fågels andningsvägar eller hamna i en fiskmage. Vad som händer med all mikroplast har forskningen inte full koll på. Däremot vet man att den finns praktiskt taget överallt i naturen.
För det tredje är oljan en ändlig resurs. Den kommer alltså att ta slut. Ju mer plast som tillverkas desto snabbare tar den slut.
Det är inte plastens fel
Det är egentligen inte plasten som är problemet. Det är ett suveränt material som vi inte kan vara utan. Problemet är att vi använder galet mycket plast. Branschen har ett stort ansvar, men tyvärr går utvecklingen på tvärs där. Alltmer plastskräp ersätter kvalitetsprodukter. Jag hittar nya exempel på det varje år. Men det finns också företag som säljer bra plast, oftast återvunnen. Se listan nedan.
Jamen bioplast då? Tyvärr är den inte heller idealisk, även om inte är tillverkad av fossila bränslen, vilket förstås är ett stort plus. Men det tar lika lång tid att bryta ner den som vanlig plast. Ett annat problem är att bioplast vid återvinningen sänker kvalitén på återvunnen plast.
Inga farliga ämnen
Enligt Åsa Stenmarck, regeringens plastutredare, som till vardags arbetar vid Miljöinstitutet IVL, är de plaster vi använder i trädgården i dag ofarliga. De släpper alltså inte ut några farliga ämnen. Det gäller allt från fiberdukar och växthusplast till krukor, brätten och hinkar. Hennes råd är att vi fortsätter att använda de grejer vi har så länge de är hela och inte sprider mikroplast. Då är det dags att byta till något bättre.
Har du däremot slangar, tunnor mm från 70-talet kan de vara tillverkade av en PVC-plast som innehåller farliga tillsatser. Hennes råd är att vi slänger dem.
Nedan gör jag en genomgång av de viktigaste plastgrejer vi använder i trädgården och tipsar om alternativ. Jag är ingen expert, och det har varit svårt att hitta information eftersom tester saknas. Om du du sitter inne med kunskap hoppas jag att du hör av dig så att jag kan uppdatera texten.
FIBERDUK
Jag tror ni håller med mig – fiberdukarna blir bara sämre och sämre. Det gäller främst de som väger 17 g/kvm, vilket de flesta gör. Redan efter en säsong är de så spröda att tussar och bitar sprids för vinden. Inte förrän nu har jag insett att 17-gramsdukar är ett engångsmaterial. Det blev jag upplyst om när jag ringde runt till kommersiella odlare och annat branschfolk. Det borde givetvis stå på förpackningen. Utifrån den vetskapen tror jag att många skulle göra smartare val.
Fiberduken är suverän ur odlingssynpunkt: frön gror bättre, ökad skörd, finare och godare grönsaker.
Och vad är då alternativen? Sluta odla köksväxter under fiberduk? Kommer inte på fråga. Att odla egen mat av hög kvalitet är och förblir klimatsmart och viktigt. Bättre att köpa starkare dukar. Det finns sådana som väger 22-23 gram. Min erfarenhet är att de åtminstone håller dubbelt så länge, och de är inte dubbelt så dyra. Odlingsmässigt gör det ingen skillnad. Det finns även dukar som väger 30 g/kvm. De är riktigt kraftiga och håller i flera år, men stjäl mer ljus.
Vad säger ni – ska vi inte ta och bojkotta 17-grammarna? Undantag möjligen för den väv som Willab säljer, eftersom den var bäst enligt tidningen Hemträdgårdens test. Jag tänker i alla fall göra det och hoppas att ni hänger på. Bra också om vi samtidigt efterfrågar dukar på 22-23 gram. Det är inte lätt att få tag på dem i handeln. Desto lättare att hitta dem på nätet (se lista nedan).
I sommar testar jag den här väven (Climata) , tillverkad av vävda plastremsor.
Ett annat intressant alternativ är en ny typ av plastväv som säljs under namnen Climata eller Thermoplast och är vävda till skillnad från fiberduken, vilken är pressad. Båda är vävda av plastremsor och håller i flera år. Den släpper igenom både ljus och vatten. Att det blir något varmare under den väven tvivlar jag inte på. Men frågan är om det blir lika varmt som under en fiberduk, vilken höjer temperaturen med cirka 2,5 grader. Det ska jag kolla i sommar.
Många odlare använder Ikeas supertunna, vita gardiner. Lill (280x250 cm) är en av dem. Kostar 39 kr för ett par. Den andra heter Sundrid och säljs på metervara (bredd 150 cm). Den kostar 10 kr/m. Båda ä’r tillverkade av polyester, som också är ett plastmaterial. Kvalitén är usel för att vara gardiner men håller definitivt längre än en 17 grams fiberduk. De släpper igenom vatten, men oklart hur mycket ljus som når fram till växterna. Min syster kör också med gardiner, men använder gamla spetsgardiner i bomull som hon köper billigt på loppisar. De håller längre, men frågan är också här om ljuset räcker till.
MARKVÄV OCH GEOTEXTIL
Jag har verkligen ingen aning om vilka markdukar som är bäst, och ingen annan verkar ha det heller. Men en sak är säker, åter igen enligt Åsa Stenmarck: Är markduken ordentligt nedgrävd i jorden kommer den att hålla nästan hur länge som helst. I sin egen trädgård hittade hon en nedgrävd väv från 1960-talet, och den var så gott som intakt. Är väven däremot inte ordentligt täckt kommer den att fransa sig i kanterna och sprida plastfragment. Dukar som lätt fransar sig i kanterna är givetvis ett sämre val än de som är ordentligt kantade.
Dukar av typen geotextil är inte vävda utan pressade och ger ett mer textilt intryck. De är ofta billigare. En fördel är att de inte fransar sig så lätt. Å andra sidan är hållbarheten i största allmänhet sämre.
JORDSÄCKAR
Vid odling på friland är det oftast bortkastat att sprida planteringsjord i plastsäck. Den innehåller främst torvmull och lättar för all del upp styv lera. Men mullen bryts ner på några år och bidrar inte med mikroorganismer. Tyvärr är det inte ovanligt att planteringsjord slentrianmässigt sprids i trädgårdsjord som till och med är bättre än planteringsjord, som vore det något slags mirakelmedel.
I stället för att slösa med planteringsjord i plastsäck föreslår jag följande: Satsa på att sprida stallgödsel (från stall/bondgård) tidigt på våren. Det gödslar och förbättrar jorden samtidigt. Har du inte tillgång till det köper du ett par säckar komposterad stallgödsel. Då behöver du inte så många säckar (se doseringsråd på påsen).
Men framför allt - berika jorden med organiskt material. Bara så skapar du en riktigt fruktbar jord. Kompostering är självklart bra, i bokashikompost, trädgårdskompost eller kökskompost. Men också genom att marktäcka med löv under vintern och annat växtmaterial under säsongen. Och glöm inte att gräsklipp också gödslar jorden, samtidigt som mullhalten höjs. Det är mycket effektivt.
Det tar förstås lite tid att förvandla en usel och utarmad jord till porös trädgårdsjord. Vill du absolut använda planteringsjord så gör det i uppbyggnadsfasen. Sedan är det överflödigt. Det gäller även i pallkragar, som ofta startas av nybörjare som ännu inte har tillgång till kompost.
För den som odlar i kruka är det svårt att avstå från påsjord. Men du kan minska användningen till en tredjedel. Fyll krukan med en tredjedel gammal jord (från förra året), en tredjedel kompostmylla eller bokashi, en tredjedel ny planteringsjord.
Ett alternativ är att köpa ett lass jord och/eller stallgödsel tillsammans med grannarna och få det hemkört. Stallgödsel finns vid första bästa stall, ibland gratis.
KRUKOR OCH ODLINGSKÄRL
Här odlas det i murartråg, lätta och hållbara.. Lagom storlek också för två tomatplantor.
Så här ser krukor av bra kvalitet ut.
Spirande plantor i godislådor.
Jag nämnde att kvalitén på trädgårdsgrejer av plast blivit allt sämre. Det är särskilt påtagligt när det gäller krukor. Kolla bilden ovan! Det är så kallade perennkrukor. Sådana är riktigt bra: kraftiga och lite böjliga, ofta tillverkade av återvunnen plast. Jag har sådana som jag använt i tio år. Förr kunde man köpa dem i olika storlekar i trädgårdshandeln. Men nu säljs mest tunna prasselkrukor som ibland spricker redan efter en säsong eller vid första disken. Tack och lov säljs kraftiga plastkrukor fortfarande av några företag (se lista nedan). Själv brukar jag sno åt mig kartongvis med begagnade prasselkrukor när Stockholms stad planterar ut sommarblommor i min närmaste park. Annars hade de kasserats.
Ett oöverträffat alternativ är att odla och så i engångsmaterial, alltifrån kesoförpackningar till mjölkförpackningar och plasttråg. Mjölkförpackningar har fördelen att du klipper dem till önskad höjd.
Finns hur mycket förpackningar som helst att välja mellan. För att inte tala om de stora godislådorna som lösgodis säljs i och som du kan få gratis från livsmedelsbutiker. Med ett hål i botten blir det fina odlingskärl. Vid förkultivering finns inget bättre.
Den här tunneln är täckt med växthusplats. Känns igen på den mjölkiga färgen.
I stället för att odla i stora plastkrukor kan du använda murarhinkar. De tillverkas oftast av återvunnen plast och verkar hålla hur länge som helst. Samma gäller murartråg. De säljs alla i byggvaruhandeln. Är det inte rätt typiskt att man måste gå till proffshandeln för att få tag på kvalite?
Eller varför inte använda terracottakärl. Bara du tar in dem över vintern håller de hur länge som helst. Nackdelen är förstås priset.
BYGGPLAST ELLER VÄXTHUSPLAST?
Byggplast är billigt men hållbarheten är usel. Redan i slutet av första säsongen börjar de bli spröda och spricka sönder. Det beror dels på att plastkvaliten är usel i största allmänhet och på att UV-skyddet är klent.
Satsa i stället på växthusplast. Det går också utmärkt med EVA-plast (eten-vinylkacetat-sampolymer). Båda är sega samt tjockare och starkare än byggplast. De känns igen på att de är något mjölkiga i färgen. De är extremt tåliga, blir inte spröda och tål såväl hetta som kyla. Den växthusplast jag använder till en låg odlingstunnel är fyra år. Bortsett från ett par tejpningar är den i prima skick. Går de sönder kan de tejpas.
Ett alternativ till odlingstunnlar av plast är glas, det vill säga att bygga drivbänkar. De håller hur länge som helst, men bara om de underhålls och om glasen inte går sönder, vilket de dessvärre gör då och då.
BRÄTTEN OCH BRICKOR
Det går att få tag på både såbrätten och såbrickor som är tillverkade av hållbar plast, dvs plast som inte blir spröd och spricker redan efter ett år eller två. De bästa brättena är tillverkade av återvunnen plast, oftast i mörkgrått. De brickor som går under namnet Quick Pot är bra, mina är 15 år. Det säljs av brickor du kan ha under brättena.
Mina pluggbräten av märket Qvick Pot köpte jag för 15 år sedan. Jag använder dem fortfarande.
Tyvärr säljs de inte i trädgårdshandeln, som i stället försöker pracka på oss fullständigt värdelösa plastbrätten - smäck. Samma gäller såbrickor. Åter igen, köp plast som är kraftig, något mjuk och böjlig. När det gäller plastbrickor finns alternativ på loppmarknader, gamla ugnsplåtar till exempel. De håller i evigheter.
HÄR HITTAR DU BRA PLASTGREJER
Nedan har jag listat företag som satsar på bra, stadig plast. När jag först skrev det här visste jag inte att Nelson Garden bytt ut alla “prasselkrukor” till plastkrukor som håller i många år. De har också övergått till att sälja bättre brickor och brätten. Så nu vet vi det.
I KORTHET:
Kvalitet är det viktigaste kriteriet när du köper plastgrejer, för klimatet och i längden för din ekonomi. Ju tunnare plast, desto sämre kvalitet. Ett annat kvalitetskriterium är att bra plast är något mjuk och böjlig.
Återanvänd gamla förpackningar. Utmärkt vid förodling. Finns oändligt mycket att välja mellan.
Begagnat är superbra. Det gäller alla former av krukor och odlingsbehållare, hinkar, men även redskap.
Ju längre du kan använda dina plastgrejer, desto bättre. Börjar de smulas eller trasas sönder är det bättre att slänga dem i återvinningen.
Återvunnen plast är en fördel. Tyvärr är det svårt att veta vilka som tillverkats av återvunnen plast.
Nej till produkter som säljs i plastförpackningar om det finns alternativ. Bättre att t ex köpa benmjöl i kartong än i plastförpackning.
Prylbanta i trädgården. Ju minde prylar du köper till trädgården desto bättre för klimatet och miljön.