Vart tog alla kallbänkar vägen?

Drivbänkar, även kallade kallbänkar, har blivit en ovanlig syn. Den här klassikern hittade jag i Vintervikens koloniområde i Stockholm för många år sedan.

Julledigheten är inte så dum. Då pysslar jag med sånt som aldrig annars blir av, som att göra en kavalkad av bilder på drivbänkar och liknande arrangemang, nästan alla fotade i kolonilotter under några decennier. På lotterna finns de smartaste, galnaste och billigaste konstruktionerna, ofta av återbrukat material. Hoppas att du hittar tips på hur du enkelt skapar växthusklimat för de växter du månar mest om. Utan att ruinera dig. Kallbänken, det vill säga en drivbänk som inte värms underifrån av stallgödsel, är underskattad. Den kan användas till så mycket: driva upp plantor, odla primörer och därefter ge plats för gurka och melon. I min egen brukar jag till exempel plantera busksticklingar, avhärda plantor och odla vattenkrasse.

När jag ändå är igång så får några bilder på enkla odlingstunnlar följa med på slutet. När det gäller plastmaterial, läs föregående blogg som handlar om hur även vi trädgårdsodlare strör mikroplast omkring oss i naturen och hur vi kan undvika det.

Önskar er alla, nördar eller noviser, ett GOTT NYTT ODLINGSÅR!

Och här kommer drivbänkarna

Ett problem med drivbänken är att högväxta plantor växer ur den för fort. Det löste den här kolonisten genom att höja upp fönsterna med hjälp av fyra bitar armeringsjärn. I hörnen borras hål för de fyra järnen, som sedan körs ner i jorden.

Jag hade inte förmånen att träffa konstruktören/kolonisten bakom denna sinnrika konstruktion. Men gurkorna stormtrivdes i alla fall. Förstår ni konstruktionen? Fittja koloniområde.

Så här kan drivbänkar på en kolonilott se ut uppifrån, fotade av en drönare som en amerikansk professor på studiebesök hade i ryggsäcken. Ser ni den här typen av långa drivbänkar så vet ni att odlaren kommer från Mellanöstern och att det troligen odlas basilika, sommarkyndel, bockhornsklöver i dem. Mannen i mitten heter Mohammad Shabazi, Det är hans drivbänkar. Skärholmens koloniområde.

Mobil drivbänk för sådd och småplantor. Plast monterad på en träram, vilken i sin tur är placerad på träklossar med lutning mot söder. Mer behövs inte för att få växter att gro bättre och snabbare. Hur lätt som helst att flytta omkring i köksträdgården.

Här ser vi den typiskt iranska modellen. Viktigt att täppa till kortsidorna så att det blir varmt och vindstilla i bänken. Armerad plast blir bra där. När det är för hett rullas plasten upp på en träplanka, som den är fäst vid. Skärholms koloniträdgårdar.

Basilika av persisk typ odlas i drivbänken. Ingen sommar är så usel att inte basilikan frodas här. Faktum är att basilika kan nästan inte få nog med värme.

Det var evigheter sedan jag tog bilden. Vill minns att plastlocket hittats bland byggavfall och är något slags fönster. Med murad grund blev det det en stabil och funktionell drivbänk, Rätt snygg också.

För många år sedan var mina drivbänkar trädgårdens smycke, nu ser jag att det är dags för skrapning och målning igen. Måste göras vartannat år, Det är nackdelen med vackra gamla fönster, och det är dötrist.

Här odlar en kinesisk man väldiga mängder pak choi och andra kinesiska kålväxter. Massor, År efter år. Nästa år hoppas jag han byter till jysst växthusplast. Gubbängens odlingslotter i Stockholm.

Se i full storlek

I den ena växer purjo, i den andra kål. Det slår mig att den här typen av lådor skulle fungera bra som skydd mot kålmal och kålfjäril, förslagsvis klädda med kålnät. Sen skulle jag inte lägga lock ovanpå. Det stjäl ljus.

Någon drivbänk är det här inte, Men arrangemanget fyller nästan samma funktion, Det ger högre temperatur och ett fantastiskt vindskydd. Och egentligen behövs inte mer för att gurkorna ska ta fart. Höga tomater skulle också gilla att tillbringa sin barndom i en Scaniakrage.

Drivbänk eller växthus? Jag tror i alla fall att både kolonisten och tomaterna är nöjda med bygget. Jag brukar gå förbi här varje sommar och kolla att bygget står kvar och alltid konstaterar jag att tomaterna är superfina. Drevvikens koloniområde, Stockholm.

I handeln säljs massor av skräp som monteras på pallkragar för att skapa växthusklimat. Problemet är bara kvalitén - den duger inte. Det gör det här bygget. Men det kräver en händig odlare. Söderbrunns koloniområde, Stockholm.

Några gamla fönster lutade mot solgasset och en fågel! Koloniområdet Söderbrunn, Stockholm.

Fånga solen genom att bygga plast- eller glasväggar mot norr , öster och väster. Från söder strömmar solen in och värmer tomaterna. Koloniområdet Söderbrunn.

Ingen kan väl påstå att plasttunnlar är vackra. Dock med ett undantag, den här, som är byggt av grenar från skogen. Varje år måste flätningen göras om för att hålla och se hyfsad ut. Fotat i Bergsjön, Göteborg.

Men det vackraste var insidan, där en kines odlar vattenspenat (salladsipomean). Den växten älskar värme och fukt men behöver absolut inte växa i vatten. Och somni ser trivs den förträffligt i tunneln. Bergsjöns kolonilotter, Göteborg.

Exemplarisk tunnelodling i Alby koloniområde, förort i sydvästra Sthlm. Om några veckor kommer störbönorna att bilda vägg/vindskydd på norrsidan. Då blir klimatet i odlingshörnan nästan tropiskt.

Det som skiljer den här odlingstunneln från andra tunnlar är att den är mobil och kan flyttas runt i trädgården. Elrören är nedstuckna i borrade hål i träregeln. När säsongen är över plockas allt ihop, plasten rullas ihop och bågarna lyfts upp.

Slutligen en bild från mästerodlaren Zitas trädgård på Järvafältet i Stockholm. Det vill säga Zita som www.ortenodlar.se rapporterat om under hela odlingssäsongen och som skördade 859 kg grönsaker på 100 kvm under 2019. Hon odlar hellre under fiberväv än under plast. Plast blir för hett för de flesta grödor, anser hon. Vid behov syr hon ihop två dukar. Hennes bästa tips: när det är som kallast på senhösten och ibland på våren täcker hon med dubbla dukar.