13/01/2018 Cullenbergs emigrantböna har äntligen kommit hem

Aldrig har  jag längtat så efter en böna. En vackert gulbrun emigrantböna, odlad för 130 år sedan i Skåne, räddad av Arvid Cullenberg i Maine. Nu i tryggt förvar hos Nordiska genbanken.

Hela hösten väntade jag på bönorna som Arvid lovat att skicka, och på avstånd följde jag hans odlarmödor. Först såg det lysande ut och bönodlingen var en succé. Sedan slog kölden till i Chesterville där han bor, och jag fick oroväckande mejl om att bönorna kanske inte skulle hinna mogna, vilket är en förutsättning för att de ska kunna användas som utsäde.

Vilken obeskrivlig glädje när paketet från Chestrville kom. Det  innehöll två påsar med ett hekto bönor i vardera. Arvid skrev:

“Jag har tänkt att Nordiska genbanken ska få den ena påsen och att du ska få den andra så att du laga baked beans och smaka.”

Det visade sig vara en ljust kolafärgad böna med mjuka, rundade former och med ett vitt öga omgivet av en mörk ring. Det är en böna av samma typ som vi kallar bruna bönor efter maträtten med samma namn, men ljusare. Så fulländat vackra var de att det tog ett par veckor innan jag kunde skiljas från dem. Att äta upp en enda böna var otänkbart.

Jag skickade ena påsen till Nordiska genbanken, den andra till Föreningen Sesams ålderman. En liten påse snodde jag åt mig själv. Någon gång måste jag  få smaka baked beans av Cullenbergs emigrantböna. Men då ska jag odla dem själv.

Femte generationen

Arvid är den femte generationen Cullenberg som odlat och hållit liv i den gamla svenskbönan. I hembyn Södåkra i Skåne är den sedan länge glömd och försvunnen.

Först var det farfarsfarfar Anders Kullenberg (1840-1918) som odlade bönorna hemma på gården i Södåkra.

1890 emigrerade Arvids farfarsfar, det vill säga Anders son, till USA. Han hette också Arvid och var bara i 20-årsåldern.  I kofferten hade han bönor som far och mor varit kloka nog att skicka med honom. Han bosatte sig i Attleboro i Massachusetts, där han snart var både snickare och bönodlare.

Den som tog vid efter honom var farfar Arvid Burton, som också bodde  i delstaten Massachusetts. 1972 var det dags för pappa Robert, som flyttat till Farmington i Maine,  att ta över ansvaret för bönorna. Arvid kommer mycket väl ihåg det och skriver:

“Jag var tolv år när pappa fick ett ett kilo bönor av farfar.  Jag minns när vi första gången sådde dem vid vårt familjejordbruk på Holley Road i Farmington i Maine, där jag växte upp med 12 syskon. Jag tyckte att det var mycket märkvärdigt att vi sådde bönor som från början kom ända från Sverige. Än i dag älskar jag att tänka på bönans historia”

De smakade yummi!

Han berättar att mamma alltid lagade baked beans av bönorna. Hon gjorde det på traditionellt vis med bönor, melass, vinäger. Familjens 13 barn var förtjusta:

“Det smakade yummi. När vi satt till bords och njöt av bönorna första gången kommer jag ihåg att mamma påminde oss barn om hur  mycket arbete som låg bakom bönorna, att odla och bevara dem.”

Arvid tog över ansvaret

Åren gick och pappa Roger blev gammal och orkade inte längre odla svenskbönorna. När Arvid hälsade på honom för 15 år sedan upptäckte han en glasburk bönor fanns kvar och bad att få ta över odlingen:

“Min pappa blev glad men tvivlade samtidigt på att det var liv i bönorna, eftersom de inte odlats på flera år. Men jag testade. Första gången jag sådde dem fick jag bara några få plantor och totalt 57 bönor. Men nu fyller jag en 20 liters hink till tre fjärdedelar.  Och baked beans är fortfarande favoriträtten, men det ska vara Swedish beans, de är mjukare och godare än andra bönor. Nedan får du Arvids recept på baked beans.

När jag fick korn på bönan

Hur fick jag då kontakt med familjen Cullenberg? undrar du kanske. Jo, det började för 20 år sedan när jag för tidningen Lands räkning var i Maine för att ragga emigrantfrön. Jag hade förstått att det var ett ”hett” område och att svenskättlingarna ömt vårdade det svenska kulturarvet. Så varför inte också när det gällde frön? Dessutom var det mer logiskt att emigranterna tog med sig grönsaksfrön än äppelfrön, som vid sådd inte ger samma sort.

Jag fick napp i byn Stockholm utanför samhället New Sweden (ja, orterna heter så). Där hittade jag 82-årige björnjägaren Hartley Jepson. Han var lycksalig över att bönorna skulle få komma hem till Old Sweden. Så lycklig att han med hög röst och tårar i ögonen sjöng “Du store gud”.

Med käppens hjälp tog han sig till förrådet över gården. Där stod en glasburk med ett par deciliter bönor . Mer om detta kan du läsa på Nordiska genbankens hemsida  http://www.nordgen.org/skand/bjornjagarens-bonor-har-hittat-hem/

När jag ändå var i Maine besökte jag en skola där eleverna hade fröodling och bevarande av gamla sorter på schemat – kan ni tänka er! I somras slog det mig att det var dags att ta en kontakt igen. Tänk om de fått nys om andra emigrantbönor från Sverige!

Och ta mig tusan, efter ett par veckor kom ett mejl, där jag uppmanades att ta kontakt med en man som hette Arvid Cullenberg i Chesterville, Maine. Det gjorde jag, varpå Arvid rullade upp hela den fantastiska  historien om släktens älskade böna. När jag frågar Arvid om hans barn kommer att bli den sjätte generationen som odlar bönan svarar han:

“Nu är mina tre barn för unga, men jag hoppas och tror att de tar över ansvaret. För säkerhets skull har jag delat ut frön till mina många syskon, som också odlar dem.

Sedan har vi en betryggande backup vid Nordiska genbanken i Sverige,  kunde jag ha tillagt.

Arvid Cullenbergs baked beans

3 koppar bönor

1/3 kopp melass (eller vanlig sirap eller lönnsirap)

1/3 kopp vinäger

1/2  kopp tomatpasta

Bacon eller fläsk enligt önskemål .

1 hackad lök

3 krossde vitlöklyftor

Vatten, salt, peppar

Skölj bönorna och blötlägg dem över natten. Täck med så mycket vatten att vattnet står 10 cm cm över bönorna.

Koka i samma vatten tills bönorna börjar mjuknat något.

Stek strimlor av bacon eller skivor av fäsk. Fräs också lök och vitlök.

Bönor, melass, vinäger, tomatpasta, lök, vitlök, bacon/fläsk blandas tilsammans med kokvattnet hälls nu över i en gryta eller en ugnsform. Salta och peppra efter behov. Poängen är att allt nu ska koka under lock på svag värme i ett par timmar. Samma om du ugnsbakar med folie över formen.

När vattnet sugits upp av bönorna är det klart. Nu är bönorna riktigt mjuka och har fått sin karakteristiska sötsura smak och det är dags för kalas hos Cullenbergarna.