Den öronbedövande tystnaden

Sten Ebberstens forskning startade 1967 på fem fält i Skåne, där ogräsgiftet pikloram sprutades mot örtogräs.

Jag ska berätta en häpnadsväckande historia. När ni läst den kommer ni att förstå varför ogräsgift som innehåller pyralider måste förbjudas. Ni kommer också att inse att pyralidförgiftningar inte är något nytt.

Sten Ebbersten hette en kontroversiell professor vid Ultuna lantbruksuniversitetet. Han var en pionjär inom ekologisk odling och en av de få forskare som vågade ifrågasätta kemikaliejordbruket. Tyvärr avled han förra året.  1967 började han arbeta med sin doktorsavhandling. Den handlade om ogräsgiftet pikloram, som är en av de tre s k pyralider som sedan 2019 förgiftat så många av våra odlingar.

Med sin avhandling ville han också visa att man med säkerhet kan bestämma resthalter av bekämpningsmedel med biologiska metoder, alltså med odlingstester. Några användbara analysmetoder fanns inte då.

På en skånsk åker

Professor Sten Ebbersson

Så här gick hans forskning till: 1967 såddes vete på fem åkerlappar vid Borgeby försöksgård i Skåne.  De fem fälten sprutades med pikloram, vars uppgift är att döda alla örtlika ogräs. De fem åkerlapparna fick olika doser av giftet: 0 g/ha, 25 g/ha, 50 g/ha, 100 g/ha och 200 g/ha.

Efter skörden malde Sten vetekärnorna till mjöl.  Han fyllde fem krukor med ett kilo vanlig trädgårdsjord samt 20 gram vetemjöl från vardera fält. Här planterade han 10 cm höga ärtplantor. Poängen med att välja ärter är att de är extremt känsliga för den här typen av ogräsgift. Ärter är för resten än i dag den växt som används vid s k biotester. Att Sten drev upp plantor i stället för att så ärtfrön beror på att giftet hämmar groningen av fröna. Fröna såddes alltså i giftfri jord för att sedan omplanteras.

Efter 30 dagar avbröt Sten experimentet. Det var då den svartvita bilden nedan togs. Den talar sitt tydliga språk. Redan vid 50 gram per hektar skadades ärterna. Vid 100 och 200 gram var skadorna extrema och typiska för pyralider, dvs hämmad tillväxt och deformerade blad.

Resultatet var uppseendeväckande. Inte minst för att den rekommenderade dosen vid den tiden var någonstans mellan 50 och 100 g/ha. Alla bönder som då sprutade med pikloram spred alltså mer eller mindre resthalter via spannmålskärnorna. Oavsiktligt naturligtvis.  

1967 års biotest: De fem krukorna fylldes med 1 kilo trädgårdsjord samt 20 gram malt spannmål från de fem fälten. Fält A hade inte sprutat alls med medlet, fält B med  25 g/ha, fält C med 50 g/ha, fält D med 100 g/ha och fält E sprutades med 200 g/ha. Bilden visar att skadorna börjar uppträda vid fält C/50 g för att accelerera kraftigt vid D/100 g och E/200 g/E.

Bluffade han?

Det blev ingen debatt som Sten Ebbersten hade hoppats. Avhandlingen möttes i stället av ”öronbedövande tystnad” för att citera Sten själv, både från jordbruksbranschen och från forskarvärlden, och  rykten surrade om att han bluffat.

Motvinden fortsatte att blåsa. Till slut insåg Sten Ebbersten att han inte skulle komma längre med sin miljöforskning och började i stället arbeta med ekologiska produktionsformer i jordbruk och trädgård och blev snart internationellt erkänd för sin forskning. Så småningom fick han också en professur i ekologisk odling. Vi får hoppa att han tog åt sig en del av äran när pikloram äntligen förbjöds, vilket tog hela tio år.

Revanschen i Bryssel

35 år senare, det vill säga 2003, fick Sten sin revansch. Han blev inbjuden att hålla ett föredrag i EU-parlamentet. Han gladde sig åt uppdraget. Samtidigt såg han en möjlighet att ge pyralidforskningen en ny chans.

Som tur var hade han kvar sädeskorn från odlingen i Borgeby 1967.  De hade i alla år förvarats i en glasburk vid lantbruksuniversitetet. Därför kunde han upprepa exakt samma odlingstest som 1967. Han hade till och med samma krukor, som han fyllde med ett kilo jord och 20 gram mjöl vardera. Krukorna planterades med ärter precis som förra gången. Och även denna gång avbröts experimentet efter 30 dagar.

Frågan var nu: Vad hade hänt med giftet efter alla dessa år?  Svar: ingenting! Testet 2003 gav  exakt samma resultat som det första. Om du jämför bilderna ser du att ärterna i de två försöken är så lika att man skulle kunna tro att det är handlar om en och samma bild, en svartvit och en i färg. Absolut ingenting hade alltså brutits ner under de 35 åren!

Biotest 2003: Resultatet av provodlingen är exakt detsamma som 1967, dvs effekterna av resthalterna är fortfarande lika höga. På den här mer detaljerade bilden ser vi tydligare de typiska hormonstörningar som pyralider ger på ärter, tomat, paprika m fl örtartade växter: tillväxten hämmas och bladen böjer sig inåt.

Förgiftning av foder och livsmedel

Vid sin föreläsning i Bryssel vidgade Ebbersten perspektiven. Han pekade på att spannmåls- och mjölpartier ofta lagras länge innan de når oss i form av djurfoder respektive vetemjölspåsar. Till exempel köper EU upp berg av spannmål för att skydda bönderna vid kraftiga prisfall. I de lagren kan det förvaras i många år innan det dyker upp på marknaden, lika kontaminerade som de var vid skörden.

Spannmålet/mjölet färdas genom djurens kroppar utan att giftresterna minskar. I stället hamnar giftet i stallgödsel som i sin tur kontaminerar odlingar. Samma händer när vi äter mjölet, giftet går tvärs igenom kroppen och hamnar i kommunala avloppsreningsverk och i värsta fall i vattendrag. Enligt Ebbersten är de långa lagringstiderna en av flera förklaringar till att man i vattendrag då och då hittar resthalter av bekämpningsmedel som sedan länge varit förbjudna. Att det går så lång tid från jord till bord förklarar också var det är så extremt svårt att spåra källan till giftutbrottet.

Resultatet var lika besvärande för lantbruket den här gången. Förutom att Sten redan 1967 visat att lantbrukarna  inte hade koll på sina pyralider hade han nu bevisat att gifterna i värsta fall inte bryts ner på 35 år. Någon debatt utbröt inte heller den här gången i Sverige. 2011 godkändes pikloram igen. Det sägs att det var ett resultat av harmoniseringen med EU. Det är fortfarande godkänt.

Pyralider 2021

Så började pyraliderna spöka igen, nu bland fritidsodlare som 2020-2021 fick missbildade plantor och grönsaker. Men branschen fortsatte att knipa käft, liksom Jordbruksverket. Är det t ex inte egendomligt att Jordbruksverket den 25 september i år arrangerade ett seminarium under rubriken ”Hur hållbar är vår användning av växtskyddsmedel egentligen?” utan att ta chansen att redogöra för och diskutera pyralidförgiftningarna?  

Vi har länge utgått från att tystnaden beror på att fritidsodlingen inte tas på allvar. Det kan vara en bidragande orsak. Men här om dagen fick jag en annan förklaring, som jag tror mer på, av ett par initierade personer. Nämligen att branschen är skakad och mycket nervös inför tanken att protesterna skulle kunna leda till ett förbud för pyralider.

Samma gäller Corteva Agriscience, det multinationella företag som säljer pyralidprodukterna. De har precis som vi förstått vidden av problemet. Just därför tiger de och svarar inte på konkreta frågor.  De vet också att en stark opinion kan leda till att pyralider förbjuds, vilket vore en ekonomisk mardröm för dem.   

Jag tror att vi får leva med tystnaden. Men det hindrar inte att vi bullrar och sprider kunskap. Den 22 april 2022 ska godkännandet av produkter som innehåller pikloram förnyas (se dokument nedan). Det får inte ske . Pyralidstopp 2022 är ett rimligt och nödvändigt krav.

PS. Det är för resten inte bara i glasburkar som giftet inte bryts ner. Även i halm kan pyraliderna finns kvar i många år, beroende på hur halmen förvarats.

Godkännanden av bekämpningsmedel förnyas regelbundet. Sista april 2022 ska produkten Galera, som är en mix av pikloram och klopyralid, godkännas på nytt. Det var de två gifterna som åstadkom så stora skador på växtligheten i koloniområdet Punpinan i Skarpnäck, Stockholm.