Svensk växtförädling går i graven

Balsgård skulle firat 80-årsjubileum i år om inte SLU hade beslutat att lägga ner och sälja jordbruksfastigheten . s

Det var först när jag läste senaste numret av tidningen Hemträdgården som jag förstod vad som hänt, att Sveriges sista växtförädlingsinstitution, SLU Balsgård, bommat igen. Men hur har detta gått till? Och vem har fattat detta ödesdigra beslut? De korta svaren är att det skedde i stillhet och att Sveriges lantbruksuniversitet, som Balsgård var en del av, fattade beslutet.

Tankarna på att Sverige behövde egen växtförädling väcktes efter hungerkrisen i Sveriges under första världskriget. Men först efter vargavintrarna 1939 och 1940, då en fjärdedel av våra fruktträd strök med, var tiden mogen för beslut. Nu byggdes Balsgård upp och blev ett centrum för forskning och växtförädling av frukt och bär.

´Aroma´ är Sveriges mest älskade äpple. Det skapades vid Balsgård 1973.

Här skapades 75 bär- och fruktsorter

Det var när Balsgård lanserade sina havtornssorter som det blev fart på svensk odling. ‘Lotta’ heter den här sorten.

I 80 år har Balsgårds växtförädlare/forskare tjänat svenska fritidsodlare och yrkesodlare. Totalt har 75 sorter av frukt och bär skapats . Samtidigt har de bedrivit sortprovning och forskning samt skapat en genbank för gamla svenska sorter.

2002 blev Balsgård en institution inom Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp. Redan tio år därefter började SLU krympa verksamheten och snåla med anslagen. Men nya sorter fortsatte ändå att komma ut på marknaden.

Alla dessa juveler

Juvelen i kronan är ‘Aroma’ (1973), som fortfarande är ett förstaval för de flesta fritidsodlare. Andra juveler är plommonet ´Jubileum´ liksom Balsgårds havtornssorter ’Svenne’ och ’Lotta’. Utan Balsgårds arbete skulle det inte vara meningsfullt att odla havtorn i Sverige. Och tänk på Alnarps förnämliga hösthallon och smulgubben ´Rebecka´, med smak av vilda smultron!  Svarta vinbäret ´Petter´är ett annat fynd. Överraskande goda bär, stora dessutom och med motståndskraft mot vinbärskvalster.

De som tycker att svarta vinbär är för syrliga fick förra året tillgång till ‘Martin’. Sorten har lika goda egenskaper som ‘Petter’ men har mindre syra. och mild smak.

Balsgårds svartavinbär ´Petter´ överraskar med utsökt smak och stora bär. Kommer nog att bli en klassiker.

Vi proppade oss fulla med bär

För sex år sedan deltog jag ien fältvandring vid Balsgård. Här fick jag med egna ögon se hur mycket en vinbärs-, blåbärs- eller havtornsbuske kan producera när man gör allting rätt.  Långt mer än vad vi vågar drömma om.

Vandringen blev inte sämre av att forskaren Kimmo Rumpunen utbrast: ”Ät hur mycket ni vill!” Vi proppade oss fulla med bär och matades samtidigt med kunskap.  Som Kimmos enkla tips att blåbärsskörden dubbleras om jorden alltid hålls fuktig och aldrig får bli torr. Jag har drömt om att delta i fler vandringar, men det blev aldrig av, och nu är det för sent. Det sörjer jag.

P4 har fått allt om bakfoten, det handlar inte om att flytta Balsgård utan om att lägga ner och sälja gården.

Det var ett lätt beslut att fatta

I våras fattades beslutet att sälja Balsgård med fastigheter och mark. SLU vill fokusera mer på forskning och utbildning, mindre på tillämpad forskning i form av växtförädling.

Inga folkstormar, kampanjer eller politiker lade sig i. Fast när jag letar på nätet så ser jag att Pomologiska sällskapet i en skrivelse ifrågasatte nedstängningen. De menar att det är oklokt att flytta äppelträden från den fina trädgårdsmyllan i Balsgård till den styva lera i Alnarp.

Trädgårdsnäringen visade inte heller något intresse för att ta över, så det var en enkel sak att klubba beslutet.

De glömde 2,6 miljoner trädgårdar

Det finns 2,6 miljoner fritidsträdgårdar i Sverige. Det är bedrövligt att vi fritidsodlare inte höjde våra röster (varför gjorde jag inte det?). Framtida livsmedelskriser kommer att kräva att vi odlar mer och bättre frukt och bär. Klimatförändringarna kan samtidigt göra gamla sorter odugliga.

Det är lika bedrövligt att SLU struntade i våra behov. Men vad står det i rubriken ovan:  ”Verksamheten i Balsgård flyttar till Alnarp”? Fel! Det enda som flyttar till Alnarp, Malmö, är hälften av förädlingen av äpplen och knappt en och en halv tjänst. Att jämföras med att man på 90-talet hade ca 35 anställda.

Jag ringer upp Kimmo Rumpunen. Forskare och veteran. Han är pappa till många av de 75 sorterna, inte minst svarta vinbäret ‘Martin’. Jag frågar hur det känns att den 80-åriga epoken i svensk växtförädling är över.

Kimmo Rumpunen, veteran vid Balsgård, anser att vi underskattar växtförädlingens betydelse för landets självförsörjning.

- Jag har svårt att förstå att det inte finns pengar till  växtförälding av bär och frukt i vårt land. Det är växtslag som vi har särskilt goda förutsättningar att odla. Och med den teknik som nu utvecklas blir växtförädlingen så mycket mer effektivare.

-  Växtförädling är ett samhällsintresse , slår han fast. Den behövs för att säkra livsmedelsförsörjningen och klara klimatförändringar.

Parallellen med Pavlovsk

Jag kan inte låta bli att associera till vad som hände i Pavlovsk för 12 år sedan. Där fanns Europas största samling av frukt och bär, 6 000 sorter, samtidigt som en intensiv växtförädling ägde rum där. Jösses vilket liv det blev när planerna att skövla trädgrådarna för att ge plats till lyxbostäder blev kända..

Europas medier (även Sveriges) följde händelseutvecklingen och protesterna mot den planerade skövlingen. Vet ni vad som hände? Jo, det kom en ny president. Han hette Vladimir Putin, och han stoppade planerna. Stationen vid Pavlovsk , som är en del av Vavilovs genbank. räddades och finns kvar.

Kunde man få Putin att fatta ett korrekt beslut borde väl … Nej, jag antar att det är för sent. Beslut är ju redan fattat.. Men Balsgård är ännu inte skövlat.