De bästa nyheterna är gamla!

Bataviasallaten ´Rouge Grenobloise´ odlades i Frankrike redan i slutet av 1700-talet.

Jag har med glatt humör klickat mig igenom 2022 år frönyheter. Det gör absolut inget att många av de s k nya sorterna inte är nya utan gamla, ibland mycket gamla. Ju fler vi är som envisas med att odla kulturarvssorterna, desto större chans att de lever kvar. Här presenterar jag mina fynd.

Gamlingen från Grenoble

Vi börjar med den franska bataviasallaten ´Rouge Grenobloise´ , en av frönyheterna hos Runåbergs Fröer . Vilken nostalgitripp - det var ju den som på 80-talet öppnade mina ögon för mångfalden av köksväxtsorter!

Jag jobbade då ofta natt med Roland, en odlare och fröjägare som var gift med en fransyska. I sin portfölj hade han så här års en fransk frökatalog som var 20 gånger tjockare än dåtida svenska. Fröfirman hette Graines Baumaux och finns än i dag. Den hängde vi över. Hans favorit var ´Rouge Grenobloise’.

Efter semestern dök han upp på redaktionen med ett storväxt sallatshuvud i famnen, skördat i hans trädgård. Ljusgrönt i botten, vinrött i kanterna och med krusiga och blanka blad. Då och där blev också jag fröjägare.

Precis som all bataviasallat är den köldtålig. Samtidigt bangar den inte för stekheta somrar. Den är den smakrik som huvudsallat, har lite av isbergssallatens krispighet och går inte i blom så lätt.

Så här ska en odling av kajp se ut i maj månad. Den bara väntar på att bli skördad.

Kajplök i mängder

På lotten har jag enstaka plantor av kajplök, vars korrekta namn är skogslök (Allium scorodoprasum). Men så klart drömmer jag om en hel gotländsk församling av den milda bladlöken. Nu säljer Impecta frön (bulbiller i det här fallet) och jag har redan slagit tll. Det är en flerårig och tuff växt som odlas för lökblasten. Vid basen utvecklas en lök. Men äter du den får du ju inga blad.

Jag har redan sått fröna. Sådden får stå i växthuset hela vintern.

På Gotland växer kajp vild - så tuff är den! Odla den helst i halvskuggigt läge och gärna med perenner som kommer senare på säsongen. Porös och fuktig jord är toppen, torka är värdelöst.

Först efter år två kan du börja skörda, vilket man gör i maj. Sedan envisas plantorna med att gå i blom. Låt de göra det – blommorna är vackra.

Skogslök passar bra att vintersås. Saknar du växthus ställer du sådden ute på skyddad plats med plast eller fiberväv över. Men håll koll på att sådden inte torkar på våren. Det gör ingenting att allt fryser, det ger fröna en kickstart till våren.

Kajp kan användas till så mycket mer än gotlänningarnas kajpsoppa. Du kan använda bladen i köket nästan varje dag. Klippt dem fint och frys in i en påse. Sedan är det bara att strössla.

När du väl drivit upp plantor är praktvädden är den enastående robust och blommar längst av alla. Men knipsa regelbundet av allt utblommat. Kolla sen färgen, den gräddgula!

Gräddgult till svart

Det har inte gått en sommar utan att jag odlat ettårig praktvädd (Scabiosa atropurpurea), nästan alltid den med svarta blommor som är beströdda med silverstänk.  De får sväva på sega, höga ( ca 70 cm) stjälkar över färgglada zinnior, astrar, tagetes … Jag har länge sökt på nätet efter en partner i passande färg. Impecta fixade den. Sorten är underbart gräddgul och heter ´Fata Morgana´.

Hos mig är praktvädd den sista blomman som ger upp på senhösten. Bara det gör den älskansvärd. Nu känns det ännu roligare att odla sommarblommor igen. De har trots allt varit lite utmanövrerade av grönsaker de senaste åren. Det är inte rättvist. 

Jag förkultiverar alltid praktvädd någon gång i april. När fröna grott placeras sådden i ett ljust och soligt fönster eller under växtbelysning.

Exportmelonen från Billeberga

En svensk första klassens exportmelon från 40-talet - går inte att motstå! Fint också att fröna är ekologiska och svenskproducerade.

Att odla melon är ingen barnlek. Det kräver en lång och varm sommar samt rik jord. Även i Sveriges södra del kan det vara en utmaning. Eftersom jag vill ha mycket skörd per kvadrat odlar jag inte melon.

Men det ska jag göra i år. Detta tack vare den unga fröfirman Nordfrö som i år introducerar den svenska melonen ´Billeberga´ från 1944.  Fröna är producerade av en ekoodlare i Sverige för Nordfrös räkning. Det är så företaget jobbar. Med tanke på att svensk fröodling varit praktiskt taget död är detta ett mirakel. Kanske finns det ändå hopp om att Sverige ska bli en fröodlande nation igen.

Nordfrö fick i sin tur frön av Nordgen (Nordiska genbanken), som beskriver sorten på det här sättet:

”Svensk melon som redan på 1940-talet såldes av W. Weibull AB, Landskrona. Deras katalog för trädgårdsmästare från 1944 beskriver Billeberga enligt följande: "En lokalsort av melon, som blivit huvudsorten för bänk- och växthusodling överallt där den en gång prövats. ´Billeberga´ är en exportmelon av första klass. Frukterna är runda till svagt ovala med gul skalfärg och orangegult kött, svagt men ganska tätt räfflade. Litet kärnhus ger god tyngd åt melonen."

Jag kommer att starta sådden inomhus i mitten av april. Den ska få växa i en drivbänk i bästa tänkbara trädgårdsmylla.  

Bönan Allegria är räddad!

Bland Nordfrös nyheterna finns för resten också buskbönan (haricot verts) ´Allegria´. Den har tidigare höjts till skyarna av ingen mindre än Anette Nilsson, som har Sveriges mest kända och vackraste köksträdgård. Enligt henne är baljorna tunna och raka som pennor och smakar bättre än alla andra sorter. 

I sin bok ´Den blomstrande Köksträdgården” (Suverän bok!) beklagar hon att ´Allegria´ inte längre finns på marknaden. Men nu har den alltså gjort comeback. Det betyder att vi har chansen att testa gourmetbönan.

Den nordkinesiska tomaten ´Meili de Nuhai´ imponerade på Runåbergs Frö, som efter tre års provodling erbjuder den till svenska odlare.

Den söta kinesiska flickan

Här odlar jag ´Meili de Nuhai´ i en 12-literskruka. Då blir den bara meterhög.

Vilken glad överraskning: den kinesiska tomaten  ´Meili de Nuhai´ (Söt flicka) säljs nu av Runåbergs Fröer . Jag hittade den i norra Kina och prånglade in några frön i Sverige, provodlade sorten och blev fast, främst för smaken och för att den ger tomater under så lång tid. Johnny Andreasson vid Runåbergs Fröer fick några frön. Han provodlade den i tre år, och nu finns den alltså i sortimentet.

- Den Söta Flickan är otrolig, säger han, mogen bland de absolut första och uthållig tills frosten tar henne. Spricker aldrig, vacker, enhetlig och god.

Plantan ger hängande klasar av högröda, svagt avlånga frukter. Hos Runåbergs blir den 100-120 på friland. I deras växthusen kan den dra iväg två meter.

Det här var en av mina allra första ´Forellenschluss´. Jag önskar att ni kunde se hur smörgult huvudet var inuti. Det växte i mullrik, mycket lätt jord och gödslades bara med färskt gräsklipp.

200-åring från Österrike

Ännu en nostalgitripp: Frön till denna vackra bindsallat ´Forellenschluss´ fick jag för nästan 30 år sedan av trädgårdsmästaren Philippe Hässlekvist, som då var odlarguru i Stockholm. Han hade i sin tur fått frön av fröräddare i Österrike och var stormförtjust.

Här växer ´Forellenschluss´ på min gamla, leriga odlingslott i sällskap med den italienska bladväxten agretti.

När sommaren kom sådde jag fröna i min köksträdgård Jag gav allt för att den skulle trivas men också leverera frön till nästa år. Det gick över förväntan. Högresta huvud med ytterblad mönstrade som en forellrygg. Sedan kom överraskningen – ett smörgult inre.

Men som den halvdana fröodlare jag är missade jag fröskörden ett par år och stod utan. Det var ingen katastrof, för nu hade sorten börjat dyka upp i frökataloger lite varstans i Europa. Och i år tillhör de ”nyheterna” i Nordfrös katalog. Dessutom hittar jag sorten hos Impecta Ännu bättre! Odlas som annan sallat. Men faktum är att forellen blev godast och bäst när jag odlade den i lätt jord och täckte jorden med färskt gräsklipp.